Mötet inleddes med att alla (ca 30 personer) presenterade sig. Gruppen bestod av 4 personer med anknytning till SSU och en person från KDU. Det fanns 6 personer med anknytning till Huset, och en person från vardera Mötesplatsen och Uppsalas Elevråd. (Senare tillkom ytterligare 2 personer från Uppsalas Elevråd och en från Mötesplatsen.). I gruppen fanns elever från GUC, Fyrisskolan, Uven, Celsiusskolan, Ekebygymnasiet, Baldersskolan, Eriksbergsskolan och Rosendalsgymnasiet. Mellan 5 och 10 av dem som gick i skolan var aktiva i elevråd.

Betygssystem

Saman (Ungdomens Hus) började med att kasta ut frågan om vad gruppen tyckte om betygssystemet, är siffror eller bokstavsbetyg bäst, och hur många steg ska det finnas?

Någon tyckte att det var bättre förr, med sifferbetygen, medan någon annan genast kom in på att skalan inte spelar så stor roll då det finns stora skillnader mellan hur elever bedöms på olika skolor och linjer. En annan menade att lärare som är slappa inte bryr sig så mycket om vilket betyg de sätter, utan bara väljer ganska godtyckligt.

Många håller med om att skalan inte spelar någon roll och representanten för KDU säger att det viktiga är att alla har samma mål att gå efter. De nationella proven är idag ingen garanti för att alla lär sig samma saker, men några påstår att även om de inte är betygsgrundande så kan de visa på hur man ligger till, de bör spegla betygen så att samma antal som får MVG på nationella provet får MVG i kursen.

En representant från SSU menar att lösningen skulle vara att slopa betygen och bara ge godkänt till dem som klarar kursen.

Frågan blir då genast hur man sedan ska kunna komma in på högskolan? SSU-personen svarar att det finns många lösningar; intervjuer, högskoleprov, omdömen m.m. Många är ändå skeptiska, försvinner inte motivationen med färre betygssteg? Några tycker att även om man bara har G eller ej så kommer lärare att bedöma olika. KDU-personen säger att vid intervjuer mäts social kompetens vilket inte heller är rättvist.

En annan person tycker att man borde mäta endast de ämnen som är relevanta för det program man söker. Ska man bli läkare kanske man inte ska mäta ämnen som bild och franska, utan välja ut de ämnen som har mest relevans för programmet. Olika ”högskoleprov” för olika utbildningar kommer också upp som ett förslag, liknande det som finns på polishögskolan.

Någon påstår att motivationen inte kommer sänkas av att endast ha två betygssteg, för med bra lärare ska man kunna sträva efter att få mer kunskap och lära sig mer. En annan person följer på samma linje att väldigt mycket hänger på hur läraren är, och vilken relation man har till läraren. + och – som man kan få i dagsläget funkar inte, då är det bättre med färre betygssteg. Nära skjuter ingen hare men vilja borde räknas in i betygen säger någon.

En kille säger att ofta glömmer man bort vad det är som är syftet med skolan, är det att alla ska få så mycket information som de kan ta in eller ska alla kuna samma saker? 

Här kom en handuppräckning och alla höll med om att dagens betyg är orättvisa, och de flesta höll med om att avidentifiering på prov är en bra metod.KDU-killen protesterade mot ovanstående och säger att eftersom folk är bra på olika saker så borde man i så fall också avidentifiera klassrummet, vilket man inte kan göra.

Svaret på detta blir att man får ett nummer som man har då man skriver prov och läraren får inte veta vem som hänger ihop med numret förrän  slutet av terminen, då man också bedömer klassrumssituationen, på så vis blir det inte orättvist. Frågan som kom sedan är vad som skulle hända om man istället är dålig i klassrummet och att det verkar som om man inte kan så mycket som proven visar. KDU-killen säger att det man gör i klassrummet bara ska kunna höja en -  inte sänka ens betyg. Och det är deltagandet och engagemanget som är viktigt. Någon säger att det inte borde spela någon roll om man är där eller ej, i vissa ämnen borde det räcka med prov.

En person säger att det egentligen inte är systemen som ska ändras utan lärarkompetensen som måste höjas, och om man måste byta system så ska lärarna få bra information om hur de ska hanteras. Kompetenta lärare ger alla chansen att synas i klassrummet och visa vad de kan.En SSU-tjej hänger på, hon tycker att många lärare är gamla och vet inte hur dagens system ska hanteras. Hon tycker att anonyma prov är jättebra, men klassrummet behöver inte vara anonymt.

-Helt enkelt är det viktigaste att man får mer utbildning för lärarna. Mycket när det gäller betyg handlar kanske om förutfattade meningar och fördomar, säger någon. Fast en annan person håller inte med. Det måste finnas bättre system, för hur mycket man än utbildar lärarna kommer det alltid komma igenom folk på lärarutbildningen som egentligen inte passar som lärare.

En annan person fyller i att det ändå är prov och uppsatser som är det bästa sättet att bedöma kunskap på när man tar in alla aspekter, det blir oftast mer rättvist, med undantag av de som av vissa anledningar inte kan skriva prov. Många tycker att man också borde ha omdömen för lärare så att man lättare kan utvärdera hur pass bra lärarna är. Få verkar tycka att dagens kursutvärderingar fungerar särskilt bra.

Vi gjorde en avslutande handuppräckning där alla var för kompetensutveckling för lärare, ett ganska stort antal gillade dagens betygsskala och lika många ville ha en sjugradig skala. Något färre tyckte att inga betyg alls vore en bra lösning, dvs. att man klarar kursen och får godkänt eller så klarar man den inte.

Elevinflytande

Hur tycker ni att elevråden funkar? Det beror på skolan, tycker någon, ofta är det bara en person som sitter och bestämmer. Många håller med om att det är problematiskt att elevråden i en del fall bara fungerar som en länk mellan skolstyrelsen och eleverna och egentligen inte bestämmer något. Elevråden har liksom ingen makt.

En del säger emot och tycker ändå att elevrådets makt beror mycket på stödet från eleverna. Andra tycker att rektorn spelar stor roll, har man en bra rektor så brukar även elevrådet funka bra. Och det funkar likadant åt andra hållet, är rektorn dålig så funkar även elevinflytandet dåligt. För att få elevrådet bra måste man nog också engagera eleverna och upplysa dem om vilka rättigheter och möjligheter som finns. Många håller med om det.

En person tycker att demokrati är viktigt i skolan, och tycker att en person borde vara lika med en röst. En annan person påpekar att det är viktigt att alla aspekter och personer på skolan får komma till tals, därför ska man samla elever, styrelse, lärare, vaktmästare och städare m.m. Det funkar inte riktigt att ge alla en röst, det måste vara en annan fördelning och allas åsikter måste tas på allvar, men i olika grad i olika situationer.

Diskussionen flyter in på kameraövervakning på olika skolor, de flesta på Doctrina tycker övervakningen är dålig. Där har de varken skolstyrelse eller elevråd, rektor bestämmer allt. Någon från Linné säger att kamerorna har gjort deras skola tryggare och att man inte behöver oroa sig för att någon sitter och kollar på en.

De på Doctrina är ändå skeptiska, de vill ha sönder kamerorna, sätta hårt mot hårt säger någon. En  person från Rosendal säger att hon försökt få reda på mer om varför de fått kameror på skolan men inte fått reda på något. Där fungerar kommunikationen mellan lärare och elever dåligt.

En elev från Fyrisskolan säger att det gäller att gå ihop och kämpa för något, om många engagerar sig så kommer rektorn att lyssna. Eleverna måste bry sig. En SSU-kille håller med och säger att han är oroad över att eleverna på Doctrina vill lösa saker med våld. Dialog och engagemang är det bästa sättet till förändring, säger han.

En annan säger att på GUC funkade strejk och att samla protestlistor. Några tycker ändå att det känns svårt, det är svårt att få elever engagerade, det känns inte som att folk bryr sig tillräckligt mycket.

Moderatorn frågar vad det egentligen är man vill ha då? Hur ska man få något att hända på skolorna?

En person tycker att strejk inte är så bra för då riskerar man ju att få CSN-bidraget indraget. Många håller med om att eleverna behöver mer utbildning och Uppsalas Elevråd upplyser om att de ger elevrådsutbildning och kan föreläsa om hur man kan organisera sig i skolan.

Det gäller att ta saken i egna händer och organisera sig, och framförallt identifiera problemet, säger någon. De flesta verkar överens om att dialog är det bästa sättet att få igenom saker på skolan.En person påpekar att det är synd när man väljer ut personer till elevrådet som egentligen inte vill vara där. Inflytande måste komma från ett riktigt engagemang.

Fast någon håller inte med och tycker att alla måste ha en röst oavsett engagemang, och att makten till elevråden måste komma uppifrån, från rektor. En annan person säger emot och tycker att makt skapar man själv, det gäller bara att sätta igång och det finns många saker att förändra. Dock kan det behövas styrelse i rådet så att någon håller koll på vad som händer litegrann och ser till att man inte fastnar.

Hur får man då elever att bli engagerade? Frågar någon. En annan person tycker att det rätta är att höja konfliktnivån och ta saker i egna händer, medan ytterligare någon tycker att elevråden är ett nödvändigt ont som bara finns för syns skull, de gör egentligen inget.

En kille från Mötesplatsen bryter in och säger att det finns många positiva egenskaper med att ha ett elevråd, elever mår bättre och kvalitén i skolan höjs. Uppsalas Elevråd hänger på och tycker att det väl inte är skolans roll att skapa engagemang hos eleverna, det måste ju komma från eleverna själva. Det gäller att hitta något att kämpa på och starta igång verksamheten. Så fort man har det så börjar allt rulla på och fler ansluter sig.

Men hur ska man få någon engagerad om man nu vet att det inte kommer leda någonstans? Frågar någon annan. Motfrågan blir genast; har ni försökt? Har ni verkligen provat att engagera er, det funkar i alla fall på vår skola. Fyrisskolan är ett bra exempel, där har elevrådet marknadsfört sig stort och informerar eleverna om rättigheter och håller igång olika projekt hela tiden.

Diskussionen avslutas med en handuppräckning. Nästan alla tycker att man ska ha en elevmajoritet i skolstyrelsen och nästan hälften tycker att det är elevrådens uppgift att försöka införa elevdemokrati i skolan.