Drygt 120 personer var på Mötesplatsen den 26 februari! Detta måste vara ett rekord. Det var jättekul att det kom så otroligt många unga, (tyvärr en aning för få vuxna, skärpning!), och att det bildades många olika grupper. Eftersom det blev så många diskussioner räckte nissarna inte till, och därför finns tyvärr inte anteckningar från alla grupper, men vi har samlat in så mycket info från så många grupper som möjligt.

De grupper som helt saknar anteckningar är Sexuella trakasserier-gruppen, och de som pratade om att Idrottsbetyg ska räknas till gymnasiebetyget. Därutöver bildades fler smågrupper som pratade om en massa olika spännande saker!

Kränkande eller nedvärderande lärare

Det var många elever som ville diskutera frågan om vad man kan göra om man känner sig kränkt av lärare. Så pass många att gruppen delades upp i två, och här följer en sammanfattning av vad vi kom fram till.

De allra flesta hade själva varit med om, eller hört från kompisar, att lärare tydligt favoriserat vissa, och samtidigt betett sig spydigt eller kränkande gentemot andra i klassen. Dessutom kände många igen sig i att det var svårt att framföra kritik mot just sådant beteende. Dels på grund av att man var rädd för att säga direkt till en lärare om man kände sig dåligt behandlad, och för att kommunikationen mellan elever, lärare och rektorer är dålig.

Många konkreta förslag gavs, som att det borde vara obligatoriskt för varje skola att ha en plan för hur samtal mellan elever och rektor ska gå till. Att skolor ska ge information i början av läsåret för hur man kan framföra synpunkter, och att det ska framgå att man har rätt att ”klaga” utan att behöva vara rädd för sänkt betyg eller liknande.

Dessutom framfördes det att det borde finnas en särskild punkt i skolornas likabehandlingsplan där man framhäver vikten av att även personalen räknas in, och att en plan ska finnas för hur man ska bearbeta sådana problem.

Eleverna krävde tydligare regler för hur man ska gå till väga, och att lärare bör informeras om att många tycker att det är ett problem att man inte kan eller vågar framföra kritik. Om ingen på skolan lyssnar, och inget händer borde det finnas någon utanför skolan man kan kontakta

Unga som behandlas dåligt

Gruppen började med att prata om vissa bussförare som var otrevliga, och ibland t.o.m. öppet rasistiska, mot framför allt ungdomar. En utbildning för bussförare förslogs som en lösning.

Efter detta började det pratas generellt om unga, och hur man blir bemött av olika vuxna, från Max-personal till lärare. En grupp killar ville skriva insändare om hur dom upplevde situationen, speciellt utifrån hur invandrarungdomar behandlas.

Förslag kom att förtydliga betygskriterierna, så att man lättare kan se om man blivit rättvist behandlad. Man kom fram till att det oftast var brist på kommunikation mellan lärare och elever som var grunden till problemet, och att en bättre kontakt skulle förbättra undervisningskvalitén. Från de lärare som var med i gruppen poängterades att det ofta är svårt att ha en individuell kontakt med sina elever, speciellt om eleven själv inte vill det.

Prat om "programdiskriminering"

En del elever från samhällsvetenskapliga programmet på Linnéskolan tycker att frisörlinjen upplevs som lite snobbig. Frisörlinjen märks när dom kommer i sina frisörväskor (som bärs ibland), annars märks dom inte mycket alls eftersom dom är så få. Frisörlinjen anses även ha en mer slapp skolgång p.g.a. att dom har fler praktiska ämnen. Dock så sa eleverna i min grupp att dom vet att frisörerna inte är ”osmarta” p.g.a. det höga betygsintaget till linjen.

Nasser Ghazi från Utbildnings- och Arbetsmarknadskontoret menar på att programdiskriminering ofta beror till stor anledning på betygsintagen, exempelvis att det inte är ett högt betyg som krävs till Barn och Fritid på Katedralskolan vilket leder till att folk kan se dom som mindre smarta.

Alla i gruppen är överens om att det troligtvis alltid kommer finnas en liten klyfta mellan teoretiska program och praktiska program.

Sam-eleverna i gruppen säger också att det kommer att bli tråkigt när frisörlinjen flyttar till Fyrisskolan. Dels på grund av att Linnéskolan kommer få färre sökande eftersom frisörprogrammet har gjort skolan mer attraktiv. Det är också kul med praktiska linjer överhuvudtaget eftersom det bryter den teoretiska delen av skolan. Dock så får den praktiska linjen inte ha en allt för udda karaktär då den kan bli "utstött" av andra linjer.

Gruppen nämnde även att program som har "sin del av skolan", tilldelade korridorer och så vidare, bidrar till programsegregation på skolan.

Gruppen efterlyste även roligare teoriämnen i skolan!

Killar och tjejer – olika betygskriterier?

I gruppen var det få som hade några egna erfarenheter av att vissa betyg sätts olika beroende på kön. Därför blev det inte en så stor diskussion, men de kunde alla hålla med om att det vore ett stort problem om det förekom. Cecilia Fors, Ordförande Barn & Ungdomsnämnden, berättade att lärare inte alltid blivit utbildade i betygssättningssystemet och att detta berodde på var läraren fått sin utbildning.

Vidare pratades det om de nya omdömessystemen, som enligt Fors ska införas på gymnasienivå, och hur dessa påverkar skolgången och de ordinarie betygen. Kan det vara så att de ordinarie betygen kan ta stryk av en elevs uppförande och inte bara utifrån elevens prestation vägt mot läroplanen? Skulle i sådana fall ett separat omdöme motverka detta?

Vågar man vara ”homo” på gymnasiet?

I början konstaterades att det var självklart att man borde kunna våga vara sig själv utan att behöva vara rädd för att bli utstött eller diskriminerad. Dock håll ånga med om att det antagligen ofta är svårt att ”komma ut” på gymnasiet, och det spekulerades i om det är olika beroende på vilket program och vart man läser. Många trodde att det kanske är svårare att ”våga vara homo” på ett bygg- eller fordonsprogram än på ex ett samhällsvetenskapligt program.

Gruppen diskuterade vidare om olika närliggande frågor, som slutade i både bibelcitat och förtryckande/ icke-förtryckande diktaturer i världen.