Mötesplatsen den 6 februari

Vi var på Linnéskolan. Till mötet kom ca 20 pers, varav knappt hälften vuxna.

* Ordningsbetyg och elevers kursutvärderingar.

* APU, Praktik, gymnasieval, Prao.

================================

* ORDNINGSBETYG

Några elever vill diskutera varför "alliansen" eller den nya majoriteten i riksdagen och kommunfullmäktige vill inför ordningsbetyg? Hur ska lärare kunna sätta betyg beteende? Hur ska det bli rättvist? Ska det påverka andra betyg?

Tyvärr fanns ingen politiker i gruppen från tex folkpartiet som kunde förklara. De var alla på en konferens. En tjänsteman från Barn och Ungdomskontoret sa att det inte ä något bestämt än men att man diskuterar om det går att sätta någon form av ordningsbetyg på elever.

Får elever sätta betyg på lärare? Nej, inte betyg, men de kan komma med åsikter i tex "Kursutvärderingar" som görs på gymnasiet. Det är viktigt att eleverna tar den chansen att påverka hur undervisningen går till. 

 *APU, PRAKTIK, GYMNASIEVAL, PRAO

Gruppen diskuterade praktik och prao. I gruppen fanns Britt som väckt frågan, Ida från Mötesplatsen, Annika från Mötesplatsen, Åsa från Uppsalas Elevråd, Sharareh  och Marcus från Lundellska skolan, Maria från Stadsteatern, Jennie Lindbergh från Uppsala Kommun, en representant (som senare blev två) för Miljöpartiet, och den representant för Uppsalas gymnasieskolor. Det kom och gick personer lite till och från i gruppen så jag ursäktar om jag minns fel och att jag tappat bort era namn.

 Diskussionen började i PRAO, vilka PRAO-platser som gav mest diskuterades och även vilka platser som kommunen kunde ordna och om det var bra eller dåligt att få ordna PRAO på egen hand.

Det är idag stor skillnad på PRAO platserna, vissa får PRAO-platser där man mer riktar in sig på att lära eleverna nya saker, mer som studiebesök, medan andra får göra ”slavjobb” på restauranger och liknande som behöver arbetskraft. De vanligaste PRAO-platserna är just restauranger och dagis.

De flesta i gruppen verkade överens om att man på något sätt skulle kunna kvalitetssäkra PRAO-platserna, men att det kommer bli svårt då många hittar egna PRAO-platser.

Ett problem tyckte många var att PRAO-perioderna ser så olika ut på olika skolor, vissa har bara PRAO en vecka medan andra har runt fyra veckor under sin högstadietid. På friskolor kanske man inte har PRAO alls, t.ex. måste eleverna på Waldorf göra sin PRAO på bondgård kom det fram.

 Samtalsämnet gled sedan vidare in på gymnasieval och  skolstress inför högskolan. De flesta i gruppen kunde känna igen sig i att många elever tycker att det känns jobbigt att välja gymnasieskola, och att det är ett stort val i livet. De flesta höll även med om att tjejer har större betygs- och framtidsstress än killar.

Skolorna skickar material hem, det är mässor och studiebesök man ska gå på och redan där börjar stressen. Vissa skolor erbjuder datorer och nya spännande program och andra lockar med möjlighet att läsa något utomlands. I gruppen trodde en del att elever valde skola efter saker man fick, men alla var överens om att kompisar var en stor faktor till hur man valde. Många trodde även att miljön i under studiebesöket lockar elever till en särskild skola. Valet handlar alltså mindre om vad man vill läsa, och mer om hur man vill läsa det och i vilken miljö man vill göra det.

När det gäller val till gymnasie- och högskola trodde många i gruppen att elever tar valet på så stort allvar eftersom att de inte vet att de har möjlighet att byta program. Många elever tror att det inte går eller är väldigt krångligt.

Vi kom då in på SYV, som kanske borde informera bättre om vilka möjligheter man har. Idag känner många att SYV har ont om tid och inte hinner vägleda alla elever som det är tänkt. Mer SYV-tid på skolorna och bättre utbildning och uppdatering av SYVs kunskaper var något som alla tyckte behövdes. Jennie berättade om Guidance Counslers som hade funnits under hennes studietid i USA. De fungerade dels som mentorer men även som vägledare, de kollade att allt stod rätt till med eleverna, att de trivdes i skolan och klassen och utgick mycket från vad eleverna hade för intressen när de tipsade om utbildningar, något som SYV i Sverige kanske kunde bli bättre på. Många kände att de i Sverige mer tittade på betyg än på vilka intressen man har. Även om man är bra på fysik kan det vara jobbigt att läsa teknisk fysik om man inte har ett intresse. Samma sak om man är dålig på svenska så kanske man ändå vill bli författare för att man är bra på att berätta.

 Sammanfattningsvis kom vi fram till att:

• PRAO-platser borde kvalitetssäkras.
• Gymnasievalet borde avdramatiseras och eleverna borde få mer information om möjligheter att välja om.
• SYV borde på något sätt få vidareutbildning och uppdaterade kunskaper, och borde dessutom fungera mer som en mentor och se mer till elevernas intressen.