Gruppen Sexualundervisning i skolan

En elev från NV Katte och en fd elev på NV Katte Vuxna: Karolina Hilding (fp), lärare Christina (Katte), lärare Åsa Lind (Syrén), Katarina (lärare GUC och vice ordf RFSU), tjänsteman Britt Marie Fröjdlund (UAK) samt lilla jag.

Sexualundervinsingen ingår inte som mål i läroplaner utan ligger som rektors ansvar i dessa, i både LPO och LPF. Grundproblemet är kanske att rektorer därför måste ha ett engagemang i frågorna för att det ska bli den ämnesövergripande undervisning som behövs. I de flesta fall vi kunde tänka på i gruppen ser det ut så här: ingen undervisning alls, enskilda lärare tar det för att de brinner för frågorna eller hela frågan tas som tema på en heldag typ "kärleksdagen". Vi kunde inte komma på någon skola där det finns en plan för hur ämnet ska föras in i de olika ämnena. Kanske är det så att fler får undervisning i det här på högstadiet?

Livskunskap. På en del skolor finns ett ämne som heter Livskunskap - där många olika frågor kan komma med, alltifrån att det kan vara farligt med "snabba lån" till sexualkunskap. Vissa i gruppen menade att detta borde bli ett ämne som ska ingå i lärarutbildningen, andra menade att biologilärare obligatoriskt ska få utbildning i dessa frågor på lärarutbildningen. RFSU har gjort en studie som visar att 6% av Sveriges lärare har utbildning i sex/samlevnad. RFSU och Folkpartiet, som satt i gruppen tyckte att sex/samlevnad ska få kunskapsmål, och att de borde vara med redan i den Läroplan som håller på att tas fram. Alla skolsköterskor på gymnasiet ska ha enskilt samtal med eleverna om hur deras liv ser ut, ett så kallat "Hälsosamtal".

Vem ska undervisa i ämnet? Många lärare tycker att det är pinsamt, eller att de kan för lite om frågorna för att kunna undervisa i det. De kan känna sig rädda att prata med elever om tex analsex. Därför kontaktas ofta RFSU, RFSL, Ungdomshälsan och BO i Uppsala för att hålla lektionen eller delar av en dag. En fundering är om lärare mest känner si osäkra på "vad" de ska undervisa om eller om det "hur" det ska gå till som är jobbigt. Det kan också vara svårt för en lärare att ta reda på hur mycket eleverna faktiskt kan. De kanske vet vad analsex är, men vet inte hur ett barn blir till. Många elever säger nog att de vet mer än de faktiskt gör.

Är sex/samlevnad ett särintresse? Organisationer som arbetar med sina frågor vill så klart att de ska få mer utrymme i skolan. Det kan vara integration, rasism, jämställdhet, tillgänglighet, sexualkunskap, sexuellt likaberättigande, samlevnad, konsumentkunskap, religion. Hur ska de få plats? Är det bra att skolan tar in organisationer som får hålla lektioner i frågor som de kan mycket om, eller ska lärare klara av det?

Slutsatser: Vi bytte många erfarenheter och kanske ska Uppsala kommun börja med att ta reda på hur sex/samlevnadsundervisningen faktiskt görs på skolorna? Kommunalrådet Karolina och RFSU ska ta kontakt efter Mötesplatsen.

I Preventivmedelsgruppen satt en lärare från GUC, två barnmorskor, en skolsköterska, ett kommunalråd, två personer från studentkårens KondomaMera och fyra elever från katedralskolan.

De började med att diskutera något som för tillfället är ganska omdebatterat; vems ansvar det är att man använder preventivmedel vid samlag. Enligt en undersökning av Maria Ekstrand vid Uppsala Universitet anser de flesta unga, både killar och tjejer, att det är tjejens ansvar att använda preventivmedel. Samtidigt som de flesta anser att undervisningen är bristfällig, och kunskapen om könssjukdomar dålig så är synen på sexuella relationer liberal.

Gruppen konstaterade att det förutom kondom bara finns preventivmedel som innebär att man gör något med kvinnans kropp, som p-piller, pessar, spiral os.v. Varför är det så? Kanske är det därför som många anser att det är tjejens ansvar.

De var överens om att undervisningen i skolan måste bli bättre, men också att det ska vara lättare att få tag på kondomer, exempelvis kondomskålar på fester, eller folk som delar ut gratiskondomer. KondomaMera arbetar med att dela ut kondomer, men det är bara till studenter och framför allt på nationerna, därför borde det finnas liknande som delar ut kondomer för högstadie- och gymnasieelever.

Det behövs bättre kondomer och slicklappar för lesbiska, och KondomaMera tycker att det är synd att de inte kan dela ut det, eftersom att de är dyrare än kondomer. Vissa anser det diskriminerande att slicklappar är mycket dyrare, kanske kan de subventioneras så att de blir lika billiga som kondomer?

I gruppen som diskuterade Sexuella kränkningar på Internet pratade vi om att det var viktigt att försöka nå ut till både föräldrar och unga som använder Internet. Detta genom att ha information i skolorna, broschyrer eller filmer, om lärarna känner att de vet för lite.

Vi frågade oss varför och hur man kan bli lurad på Internet, och kom fram till att man vet för lite om säkerhet, och vad andra kan se och inte se. Därför är det viktigt att aldrig lämna ut privat information. Dessutom behövs det att skolor tar initiativ och fortsätter att arbeta mot mobbning utanför skolan, eftersom att det är ett problem som blivit större och större. Genom kamratstödjare och lärare måste man berätta hur seriöst det är med sexuella kränkningar på nätet, och hur mycket skada man kan göra genom att t.ex. lägga upp en film på youtube, bilder på bilddagboken, eller blogga om andra mm.

Vuxna vet för lite om det här problemet, och därför borde man också utbilda lärare, fritidsgårdsledare, och föräldrar.

HBTQ-grupp.

I gruppen satt Michelle Hoffman från RFSL, en elev från katedral, en från linné och en fd elev från GUC.

Samtalet började med att Michelle berättade lite om RFSL:s historia, och begreppet HBTQ (Homosexuella, bisexualla, transpersoner och queer). Vi pratade om identitet och samhällsnormer, och hur unga ser på sig själva och exempelvis heteronormen, tvåsamhetsnormen och stereotypa könsroller. Det var lätt att komma på problem, och varför de uppstår, men mycket svårare att komma på bra lösningar. Tyvärr satt det inte heller någon politiker eller tjänsteman i gruppen, som hade kunnat ge kommunens eller partiernas syn på några av HBTQ-problemen i vårt samhälle.

Sen pratade vi om den kommande Pridefestivalen i Uppsala, om vad som borde vara med till nästa år och vad detta premiärår kommer att få för reaktioner. 

Efter drygt en timme delades gruppen och de gick in i några av de andra grupperna.